William Morris (1834–1896) – grundaren till inredningsfirman Morris & Co (1861).
När William Morris dog 1896, 62 år gammal, skrev hans läkare att han dog av ”simply being William Morris, and having done more work then most ten men”. Förutom att han var en konstnär, formgivare och författare så var han också en brinnande socialist, entreprenör, byggnadsvårdare, miljöaktivist, journalist, inredare, boktryckare..
I mångt och mycket var han före sin tid. Redan på 1870-talet varnade han för naturförstörelsen, var emot tidens växande industrialism och massproduktion och ville värna hantverkstraditioner och äktheten i material. William Morris idéer handlade mycket om drömmar, en drömvärld med skönhet i det man omger sig, ens liv och arbete. Idéerna spreds i den Engelska Arts & Craftsrörelsen.
Han var en socialistisk agitator för olika arbetarpartier i England som skulle komma att utvecklas till Labour. Vid verkstäderna i Merton Abbey, London rådde goda arbetsförhållanden för de anställda, bra löner, det sägs att vid arbetsplatserna sattes det upp små tavlor med pressade blommor för att personalen skulle ha naturen nära. Här tillverkades de mest fantastiska tapeter, tryckta tyger, vävnader, mattor och blyinfattat glas. Priset för de fina inredningar som skapades blev förstås höga och firman kom att inreda mest fina salonger, herrgårdar och slott…
Morris stora intresse för byggnadsvård gjorde att byggnaderna vid Merton Abbey anpassades till verksamheten men utan att förändra dem. Det förblev intakt tills företaget stängdes 1940. Efter kriget, och skador till följd av det, skedde en kommersiell expansion i området men idag har Merton Abbey återigen blivit föremål för restaurering och kulturvård i Morris anda.
The Sussex Chair, en populär stolsmodell som fanns i sortimentet hos Morris & Co med flätad sjögrässits (s k kuvertflätning), tillverkad efter en provinssnickrad stol funnen i Sussex. Den möblerade både finare salonger och studentrum.
Akantusbladen var ett av William Morris favoritmotiv som ofta återkom i hans tyg/tapetmönster och i hans manuskript. Acanthus Leaf ritade han 1875, ett storskaligt tapetmönster med böljande akantusblad i olika gröna och bruna nyanser mot en mörk botten. Detta mönster krävde 30 tryckblock för att produceras och det gjorde att det blev en av de dyraste tapeterna hos Morris & Co på den tiden.
Kelmscott Manor ligger i Cotswold, södra England, ett kalkstenshus från slutet av 1500-talet. Det var William Morris och hans familjs lantställe där han hämtade mycket av sin inspiration. Huset var länge i Morris familjs ägo och testamenterades sedan till Oxford University. Idag ägs det av Society of Antiquaries of London och och är ett skyddat kulturminne och museum. Här återfinns en bevarad interiör från William Morris tid med hans design i textil och möbler – däribland Willow Boughs tapeter och Strawberry Thief-textilier. Även trädgården bevaras med mycket gamla träd och rosplanteringar.
Kelmscott betydde mycket för William Morris och fick ge namn åt hans boktryckeri och hans residens i London.
William Morris startade sitt privata boktryckeri Kelmscott Press 1891 i Hammersmith, London, där han hyrde ett hus nära sitt eget hem och satte upp tre tryckpressar. Ändamålet var att framställa vackrare och bättre tryckta böcker. Morris ställde höga krav på val av papper och tryckfärg. Han tecknade även två typsnitt, Golden Type och Troy Type. Kelmscott press blev Arts & Craftsrörelsens mest kända privatpress.
Intresset för William Morris och hans livsverk har aldrig varit större än nu de senaste åren och har nått ut till en bred allmänhet. Det är en hel värld att förundras över när man börjar utforska. Jag är så tacksam att ha det här arvet som en källa till arbetsglädje, varje dag! Mycket finns kvar att utforska och tänk den dagen när jag får besöka Kelmscott Manor i Cotswold… Eller när jag får tag på en Sussex-stol… Eller den där boken från Kelmscott Press…
